Tillbaka i den hederliga gamla slutlämningscykeln
Så här såg vår redaktionsvägg ut för tre veckor sedan, strax innan vi skickade första numret av Icon till tryck. Nu är det numret ute i handeln och efter ett hejdundrande releasepartaj i förra veckan har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Från vänner och kollegor, men också från Twitter och Facebook, samt från det faktum att Press Stop runt om i Stockholm säljer slut på sina beställda leveranser flera gånger om, framträder en tämligen entydlig bild av positivt mottagande så här långt.
Vi är förstås väldigt stolta. Men också stressade. För samtidigt som vi till slut fick i väg vårt kärt omhuldade och varsamt ompysslade debutnummer anlände också den panikartade insikten om att detta – denna tidning, fylld med 40 000-teckenlånga reportage, högambitiöst mode, djupt insatta notiser, öppensinnigt resematerial och kvicktänkt analytiska krönikor – ska utkomma 10 nummer per år. Vilket innebar att nummer två raskt skulle sättas samman, mitt i själva lanseringen av nummer ett och parallellt med att vi var tvungna att få sådana hälsofaktorer på plats som en fungerade webbsajt.
Så nu sitter vi här, jag och Peter, och redigerar texter, medan Joel är på väg in så snart han nattat barnen och resten av redaktionen slår knut på sig själv för att göra intervjuer, leta bildbyråbilder, justera bildtexter. Maria är hemma med sjukt barn men mejlar alltjämt nya korr och frågor om det redaktionella innehållet. Emelie gick just, Andreas kommer in tidigast av alla imorgon bitti. Och sakta men säkert börjar vår redaktionsvägg fyllas med färdiga sidor även denna gång. I går satt vi till elva. Det är en sån tid.
Då får man tänka på alla er, som läser och mejlar in kommentarer och synpunkter, allt som oftast i positiva ordalag, inte sällan av euforisk karaktär. Det hjälper, värmer, peppar oss att fortsätta med vår ambition att göra Sveriges bästa tidning.
