Stockholm, vinter, dåtid
Det drar ihop sig nu. Ett par veckor kvar. Upploppet, sista texterna ska ut, sista glasen skålas. Det nya hotellet Nobis har öppnat med pompa, skumpa och arkitektritade fåtöljer. De har bara två toaletter, vilket gör det bökigt när man äter sen fredagsmiddag i bistron, och kön utanför har stått stadig sedan klockan sex på kvällen.
Jag läser knappt några tidningar. Jag följer några snabba bloggposter och plöjer Björn Elmbrandts biografi över Hjalmar Mehr, kallad Stockholmskärlek. Det är huvudstadshistoria på djupaste Klarakvartersförkrossande nivå. Jag vill veta mer om den tiden, om vad som verkligen låg bakom hela den förändringen. Det känns inte som om jag på riktigt kan förstå dagens Stockholm annars.
Vill bara läsa biografier sedan jag läste ut Björn af Kleens Jorden de ärvde vid en rysk hotellbassäng för några veckor sedan. Köpte en bunt på Press Stop häromdagen, men bläddrade bara. Elle UK, danska Rum, svenska Rum, senaste Res. Klas skrev ett bra porträtt på tidningen Kris härom dagen. New York Magazine har en grej på Monocle som jag inte hunnit läsa. Hinner inte med tidningar. Jag promenerar till jobbet, sitter där och skriver, promenerar hem eller till någon tillställning. På helgerna umgås man.
Det är i och för sig inte så dumt.
