Januari: jobb, giftermål och glasögon
Jag har skaffat glasögon för första gången i mitt liv. Tillvaron är nu inramad, skyltar läsbara, personligheten… förändrad? Helt klart är att hela veckans slaskögonblick har upptagits åt att fundera över och känna efter inför detta nya backelitfaktum i mitt ansikte. Att se ansiktsuttryck och vägskyltar på håll är förstås trevligt, att inte behöva kisa och få ont i skallen när man kollar på The Wire likaså. Men att permanent ha parkerat en bulkig tingest på näsan för resten av mitt liv… känslorna inför det faktumet är tudelade.
Snygga är de i alla fall, mina Oliver Peoples, och jag känner mig mycket nöjd de stunder jag hamnar ovanför vattenytan dessa två hejdlöst jobbtunga veckor som gått. Jag ser ju… smart ut, stilfullt intellektuell, kanske lite väl genomförd enligt gängse mansmodebloggmanér, men vafan, jag gillar det ju. Man ska njuta av sin fåfänga.
Att spendera tre veckor kring årsskiftet på resande fot kostade förstås på när jag väl kom hem. Först de två och en halv veckorna i Florida, där jag för övrigt passade på att gifta mig på Sanibel Islands södra strand på nyårsaftonseftermiddagen, och sedan ett veckoslut i Florens. Jag kunde nästan höra jobbuppdragen dunsa ner, ett efter ett, och bilda en skapligt skräckinjagande hög medan jag var borta.
Och när jag kom hem: BOOM! In i gruvan.
Ingen tid att träffa vänner, ingen tid att kickstarta mina stackars bloggar (“Du måste”, sa en PR-vän häromdagen, “för ditt varumärkes skull.”), men denna milda lördagförmiddag känns det rätt okej ändå.
Jag har börjat träna, går till gymet varje morgon tre dagar i veckan. Jag har slutat dricka på veckodagarna. Jag är effektiv i mitt arbete. Och kvällarna spenderas min min fru, vid matbordet eller i tevesoffan, över vilda, väna och långtgående diskussioner i sängen. Det har faktiskt förändrat något, att vara gift. En slags evighet infinner sig, en svårgripbar känsla av trygghet, ett större utrymme för kommunikation. Och kanske är det så att denna årets första månad är ett slags smekmånad, mild och kärleksfull och inkännande, mitt i den kalla svenska vardagen, långt i från värmen och lugnet i Key West, men ändå nära semesterns verklighetsfrånvända gemenskap.
